Elsa Wendel Adalbéron

Om ADHD og medisinering


Janne Larsson, svensk forsker/skribent, har avslørt at så å si ingen psykiatere sendte inn bivirkningsmeldinger til det svenske legemiddelverket.

http://jannel.se/Slutrapport.LV.BiverkningsrapporteringADHDpreparat.pdf      Manglende rapportering av bivirkninger - ADHD-preparater 

Ritalin skulle opprinnelig ikke gis til barn og ungdom fordi de er så emosjonelt labile. Men en gang i 1960-årene endret denne praksisen seg, og det begynte i USA. Senere kom det også hit til Norge. Nå er Ritalin og andre tilsvarende midler standardbehandling for barn og unge som får diagnosen ADHD. Det alvorlige er at bivirkningene er mye mer skadelige enn foreldre får vite om.

Dette skriver lege og psykiater Grace E. Jackson om sentralstimulerende midler som metylfenidat (virkestoffet i Ritalin og Concerta) :

"Et av de mest utforskede fenomen i toksikologi (giftlære) er den oksidative ødeleggelsen som forårsakes av amfetamin og andre sentralstimulerende midler. Det er ingen forskjell på gatedop og lovlig foreskrevne medisiner. I begge tilfelle frigjøres dopamin inni og/eller utenfor de dopaminproduserende cellene i hjernen. Dette resulterer i dannelsen av frie radikaler som så i sin tur ødelegger lipidene, glukosen og proteinene som finnes i alle cellevegger og organeller, inkludert mitokondriene og  arvestoffet (DNA) i cellekjernen.  Til syvende og sist resulterer dette i ødeleggelsen av nerve-endene og kan føre til celledød." 


http://jannel.se/VR.EliasErikssonAntidepressivadnr%204.2-2017-5901.pdf

Hur kan läkemedelsbolaget Lundbeck få bestämma den av Vetenskapsrådet (VR) finansierade forskningen om antidepressiva på barn och vuxna? (dnr 4.2-2017-5901) 31 oktober 2018 • Ett avtal som säger att läkemedelsbolaget måste godkänna professor Elias Erikssons forskningsresultat om antidepressiva (Cipramil) vid Göteborgs universitet innan någon form av publicering får ske (censurfunktion). • Ett avtal som säger att data om det antidepressiva medlet (Cipramil) är konfidentiella och bara får publiceras av forskarna efter godkännande av läkemedelsbolaget. • Ett avtal som säger att läkemedelsbolaget har rätt att säga upp avtalet av vilket som helst skäl, när som helst. • Ett avtal som säger att universitetet är skadeståndsskyldigt till läkemedelsbolaget för de eventuella förluster som bolaget kan åsamkas genom forskningen. • Ett avtal som ”inte fanns”, men som efter nästan ett år av rättsliga strider plötsligt visade sig existera. • Och allt det här i ett forskningsprojekt som finansierats med 8 miljoner av offentliga medel av statliga Vetenskapsrådet, och som presenterats som utfört av ”oberoende forskare”. Vi pratar här om det forskningsprojekt som farmakologiprofessor Elias Eriksson utför vid Göteborgs universitet (GU) sponsrat med 8 miljoner av VR, med 1,8 miljoner av AFA försäkring och med 1 miljon av Hjärnfonden. Ett projekt i vilket ”oberoende forskare” skulle göra läkemedelsbolagens forskning om antidepressiva medel till föremål för ny analys. VR säger sig hylla öppenhet och transparens i forskning, och än mer så i den av myndigheten finansierade forskningen, får det antas. Men i ansökningshandlingarna om forskningsanslag från Elias Eriksson kan vi ingenstans läsa om det avtal Eriksson ingått med läkemedelsbolaget Lundbeck om att bolaget har bestämmanderätt över de forskningsresultat som han och kollegor kan tänkas komma fram till vad gäller bolagets antidepressiva medel Cipramil. Det är som om det viktiga avtalet inte finns. Det fanns inte heller när undertecknad med stöd av offentlighetsprincipen begärde att få ut allmänna handlingar runt forskningsprojektet. Efter nästan ett år av rättsliga strider (internrevisionen på GU, JO och kammarrätten) dök det plötsligt upp och kunde motvilligt utlämnas. Avtalet med Lundbeck är, för universitetets del, undertecknat enbart av professor Elias Eriksson, men vid uppföljning berättar universitetet att det var känt för aktuella chefer – samma chefer som under hela rättsprocessen och till JO låtsats som om den här handlingen inte fanns! Jag vände mig till VR om Erikssons forskningsprojekt redan i maj 2017 – innan det ovan beskrivna avtalet var känt http://jannel.se/BrevVR.Antidepressiva.2017.pdf (1) Jag fick som svar (Jönsson) att myndigheten inte såg någon ”anledning att ifrågasätta bedömningen [av forskningsplanen] och det efterföljande beslutet att finansiera projektet” trots de alarmerande data jag lagt fram. I mitt brev lovade jag återkomma när den rättsliga processen avslutats och mer var känt om projektet och överenskommelserna med läkemedelsbolagen.
Nu är det alltså känt att Elias Eriksson inför det här projektet s skrev ett avtal med läkemedelsbolaget Lundbeck som gav bolaget bestämmanderätt över forskningsresultaten (runt bolagets antidepressiva medel Cipramil). Vi har alltså en situation där Lundbeck kräver att få läsa och godkänna vad Eriksson och kollegor kommit fram till innan detta publiceras i en vetenskaplig tidskrift, eller för den delen, delges Vetenskapsrådet. I vanligt språkbruk kallas det här censur; ett innehåll som misshagar den instans som har censurrätten får inte publiceras. Om nu Elias Eriksson – mot all förmodan (se min tidigare skrivelse) – skulle ha kommit fram till att läkemedelsbolagets data om Cipramil inte alls visade det som bolaget under alla år påstått, utan visade en avsaknad av eller minimal positiv effekt med mycket klara skadeverkningar, så kunde Lundbeck bara bestämma att det här inte fick publiceras. Man kunde vidare, i en sådan situation, omedelbart dra in forskarnas rätt att använda data om preparatet, genom att säga upp avtalet. Och om Eriksson – än mer otroligt – i alla fall gick vidare och publicerade sina negativa data om Cipramil, så hade Lundbeck enligt avtalet den fulla rätten att få skadestånd från Göteborgs universitet för den ekonomiska skada som bolaget åsamkats genom en negativ framställning av dess antidepressiva medel. Låter det här alltför otroligt? Nåväl, vi tittar i vad som står i det faktiska avtalet: ”H Lundbeck 110328”. Och vi läser under punkt (2.3) att villkoret för att läkemedelsbolaget ska ge Eriksson tillgång till studierna om Cipramil är att han, när han är färdig med projektet (”upon completion of the Research Project”), lämnar en slutrapport till Lundbeck (”submit a final concluding report to Lundbeck”), att denna rapport måste lämnas till bolaget så snart som möjligt (”be provided to Lundbeck as soon as practicably possible following completion of the Research Project”), och att detta inlämnande till Lundbeck av forskningsresultaten måste ske innan någon form av publicering av resultaten, så att Lundbeck får möjlighet att göra en granskning av desamma (”in all cases prior to any publication by University allowing Lundbeck a peer review of the Final Report”). [Kursivt här]



Her er siste nytt fra Jan Olav Larsson (juni 2020).  Han har i mange år drevet nitid granskning av hvordan helsemyndghetene i Sverige tar seg av unge mennesker som sliter med depresjon. Omsider fikk han ut tallmaterialet han hadde etterspurt når det gjelder unge som tok sitt eget liv og hva slags behandling de hadde fått. Statistikken viser at de ansvarlige myndighetene har mislykkes i å få ned de høye selvmordstallene samtidig som selvmordene blant unge stadig øker. Dette skjer samtidig med en eksplosiv økning i utskrivningen av antidepressiva og annen psykofarmaka.

Her kan du lese hele studien (link under).


Granskning av Folkhälsomyndighetens studie – ”Vilken sjukvård har unga och unga vuxna som tagit sitt liv fått?”


http://jannel.se/GranskningFHM.BehandlingSuicidJuni2020.pdf

 

Bakgrund

 

Folkhälsomyndigheten (FHM) har i dagarna tilldelats ett nytt regeringsuppdrag om suicidprevention (1) men har under en följd av år haft uppdrag i området, tillsammans med Socialstyrelsen. Som del av sitt tidigare uppdrag har FHM nyligen publicerat studien Vilken sjukvård har unga och unga vuxna som tagit sitt liv fått?” Projektet har genomförts ihop med Lunds universitet, som fått 556 000 kronor för sitt bidrag. Nedanstående granskning av studien fokuserar på den märkliga frånvaron av data om vilken behandling som personerna fått och på det faktum att studien getts ett nytt syfte efter det att utfallet visat sig inte bli det förväntade.

 

Statistik visar att ansvariga svenska myndigheter misslyckats med att få ned de höga självmordstalen samtidigt som självmorden hos yngre stadigt ökat. Detta parallellt med en exploderande förskrivning av antidepressiva och annan psykofarmaka. En allt högre procent av unga och unga vuxna har behandlats med psykofarmaka fram till sin död (2), medan ansvariga myndigheter tagit bort grunden för all verklig uppföljning av vårdrelaterade självmord, per lex Maria (3).

 

Nedanstående granskning av regeringsuppdraget visar att FHM betalade 556 000 kronor för en studie med ursprungsnamnet ”Unga män som suiciderat – vilken vård har de erbjudits och erhållit?”, utförd vid Lunds universitet. Handlingar i ärendet visar att överenskommelsen mellan FHM och universitetet är från september 2017 – och att slutrapport för studien skulle presenteras i slutet av året: ”Uppdraget avslutas senast 29 december 2017” (4). Men i slutet av året fanns ingen rapport. Inte heller under 2018 publicerades någon färdig rapport. Utlämnad e-post visar att FHM vid ett flertal tillfällen för universitetet betonat att uppgifter från studien inte får komma ut – allt är ”internt arbetsmaterial”. I december 2018 lämnades den sista versionen av rapporten från Lunds universitet till FHM med det ändrade namnet Sjukvård som unga individer som suiciderat erhållit – Fokus på unga män” (5). Rapporten blev sedan föremål ”för revidering”, och ”kvalitetssäkring” – i femton månader! Till sist publicerades studien av FHM i mars 2020, nu med titeln ”Vilken sjukvård har unga och unga vuxna som tagit sitt liv fått?” (6) Vi måste ställa oss frågan hur en enkel studie – som enbart gällde 80 fall (självmord i regionerna Skåne, Halland, Kalmar och Jönköping, 2015) och som enligt avtal skulle bli klar på runt två månader, i stället kom att kräva mer än två år.

 

Läs fortsättning i PDF http://jannel.se/GranskningFHM.BehandlingSuicidJuni2020.pdf

och på http://psykiatri.jannel.se/?p=188

 

Janne Larsson

skribent/researcher

30 juni 2020